amanda berg

Cannes - En odödlig stad i hollywoodskimmer

KRÖNIKA. I mångas ögon kan Cannes nog uppfattas som ett aningens överskattat tillhåll, men väl på plats kan man inte låta bli att svepas med och förundras över stadens elegans. Amanda berättar varför.

Fint är visst inte tillräckligt fint.

 


Känslan nosar mig i nacken redan vid det första steget ut i fransk luft på Nice flygplats. Kanske till och med innan landning. Det är en fräschör och krispighet som nästan går att vidröra. Gatorna är rena, nästan vita. Taxichaufförerna står på rad i svarta kostymer och luften doftar lyxigt. När vi rullar in i staden är det tidig eftermiddag. På gatorna trängs journalister, filmfantaster, festivalbesökare och inte minst – jetset och förmögenhet.  Den sista delen är ingenting jag reflekterar över särskilt mycket just då. Alla liknar varandra, inget spektakulärt mer än renlighet och dyra designerväskor.

Fullkomligt ovetandes om vad som komma skall strosar vi längs Croisetten, tillbaka till hotellet för att göra ett ombyte inför kvällens kommande middag. I en ganska enkel men i Sverigemått mätt mycket trendig outfit, går vi sida vid sida tillbaka till den lite mer befolkade klicken för att avnjuta vår måltid. När vi närmar oss slutdestination kryper en känsla av missanpassning sig på oss.

Storögt följer våra blickar Croisettens gata, och helt plötsligt har hela staden förvandlats till något som mer liknar en sagolik filmkuliss. Väl strukna kostymer, vårdade frisyrer och dyra pilotglasögon på samtliga herrar. Damerna svävar fram vid deras sida i klänningar ämnade för den röda mattan. En elegans bortom ord. Dyrt guld, diamanter och paljettprydda kreationer som troligtvis motsvarar en halv årslön för oss dödliga. Hela den här staden känns nämligen just precis så, exceptionellt odödlig. Det vilar ett Hollywoodskimmer över den, och vi känner oss så jävla svenska i hela den här pjäsen.

Med allt detta i åtanke höjer vi avsevärt ribban på våra utstyrslar nästkommande afton. Långklänningar, slimmade frisyrer, klackar och röda läppar. Här är det ett självklart val, men för oss är det lika med en gång om året i form av någon dresscode-mässig svensk gala, så när vi några timmar senare blir medbjudna på en privat tillställning på en exklusiv hotellterrass och får veta att vi måste promenera hem och byta kläder då det är proper dresscode och arrangemanget enbart är ämnat för fint folk och franska filmskapare, så tittar vi på varan, höjer ögonbrynen och tänker precis samma sak. Finns det en ytterligare nivå i den här klädmässiga, utöver det vanliga, överansträngningen?

Vid midnatt återvände vi med bröllopskompatibla klänningar i transparent spets, tunt siden, tyllsläp och strama hårknutar. Helt plötsligt kände vi en, på svenskt territorium, stor avsaknad av just det där. Det där lilla som gör så mycket. När det är ELLE-gala kommer flertalet trendgurus i byxor och sneakers – för det är ju inne och mycket coolare än klänning. Det där skönt avslappnade men högst kontrollerat obrydda. Kan vi inte bara släppa det där minimalistiska kontrollbehovet, åtminstone för just de där extraordinära stunderna?

Tänk vad mycket vackrare världen hade varit om allt till större grad liknat ett kvällsbelyst Cannes, och om vi Svenska individer hade ansträngt oss lite mer för att sätta färg på en annars ganska grå tillvaro. Det ska åtminstone jag tänka på nästa gång jag går på finbjudning.

/amanda berg

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

ni som inte har gjort det borde lätt gå in på modette och kolla runt lite älskar speciellt angelica blicks och amanda bergs bloggar!

just nu är dom i Cannes och det verkar helt sjukt coolt.. kul :P!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0